Om Indien

Indien består av 28 delstater där en miljard människor bor. Landet är mycket stort men ändå bor det 343 invånare per kvadratkilometer (jämfört med Sverige: 22 invånare per kvadratmeter).

I Indien pratas över 300 språk. Hindi är dock det officiella språket i Indien men talas inte av stora delar av befolkningen. Hinduismen är den största religionen men samsas med islam, buddhism, sikhism, kristendom m fl.

Bindprojektet pågår i delstaten Västbengalen där Kolkata är huvudstad och man pratar bengali. Den dominerande religionen i NSKK:s upptagningsområde i Howrah-regionen är islam.

Två tredjedelar av Indiens befolkning bor på landsbygden och arbetar direkt eller indirekt med jordbruk. Största exporten kommer dock från industrin och landet har placerats på världsexport-kartan genom mjukvaruindustrin.

BNP per capita ökar i Indien och allt fler ur den stora medelklassen får det allt bättre. Men de flesta lever ett mycket fattigt och hårt liv. 90 % arbetar inom den ”informella sektorn” som kännetecknas av tillfälliga arbeten, korta kontrakt och hemarbete. 60 % av alla invånare tjänar mindre än 1 dollar om dagen. Större delen av den vakna tiden går alltså åt att få ihop till en mål mat om dagen; att överleva.

I Indien finns en stor social ideell sektor med otroligt många NGOs (Non Governmental Organisations) som på olika sätt arbetar för sociala förbättringar och med politik. Kvinnorörelsen är stor och stark i Indien och består av allt från kvinnogrupper i slummen till större feministiska organisationer. Framsteg i kvinnokampen har på senare tid bland annat varit ny lagstiftning rörande arv och en ny lag mot våld mot kvinnor i hemmet.

 

Precis som på andra håll i världen är villkoren extra tuffa för flickor och kvinnor:

  • Kvinnor saknar vissa grundläggande formella rättigheter som rör exempelvis arv.
  • 70% av indiska kvinnor utsätts för våld i hemmet.
  • Medelkvinnan föder 6–7 barn, 4 överlever. På landsbygden föder man många barn och den urbana medelklassen föder få.
  • Äktenskap är olagligt under 18 års ålder. Trots detta är det vanligt på landsbygden att flickor gifts bort redan i 14 års ålder. Följden blir allt för ofta skador och död pga tidiga graviditeter.
  • Det finns 929 kvinnor mot 1000 män. Är man rik kan man abortera bort oönskade flickfoster. I fattiga familjer är det istället vanligt att nyfödda flickebarn dödas.

Källor

  • www.ui.se
  • www.indien.nu
  • Kvinnor i Indien – förtryck och motstånd, SAC 1999
  • The Soft Target – Crime Against Women, Arunima Baruah, Kilaso Books 2004